MOZART
Fiskmåsen Mozart har ett stort hjärta – och en ännu större röst. Han drömmer om att bli omtyckt, beundrad, sedd. Men ju mer han försöker passa in, desto mer tycks han sticka ut. När blickar dröjer kvar lite för länge, när suckarna hörs och ögonen himlas – då känner han hur något hårdnar inom honom.
Han vet att folk tycker att han tar för mycket plats. Så han gör det. Han pratar högre, skrattar högre, lever större. Som om han ville bevisa något – eller kanske bara bekräfta det de redan tror. Och någonstans där, mitt i allt oväsen, tappar han bort sig själv.
Musiken är hans fristad, det enda som kan stilla stormen när ilskan bubblar upp utan förvarning. För den finns där, under ytan – ilskan, sorgen, skammen. I musiken får han vara allt på en gång: fri, sårbar, levande.
Mozart längtar efter lugn. Efter den stillhet han ser hos Odin – som verkar bära världen utan att kämpa mot den. Kanske hoppas han att musiken en dag ska visa honom vägen dit. Till en plats där han får vara mer än rösten folk hör – där han får vara sig själv, på riktigt.
→ Se alla konstverk med Mozart